pardon, pardon.

Ledsen att uppdateringen varit så kass på sistonde, har haft fullt upp med Malmö och amnat skoj, ny lägesrapport kommer imorgon eller så. Next up; Julbord med jobbet och utgång! 
See u ♡



Bjuder på en bild från i lördags så länge! 

high lights, ups and down in Alanya pt. 2

Eftersom att det förra ups and downs inlägget verkade gå hem och att statistiken skjutit lite sedan dess så gör jag ett till sådant inlägg. Enjoy! :) 
 
  • Partykvällen började bra. Jag, Annika och en av mina gamla arbetskamrater var ute i hamnen. Vi började lite lätt med en smygare nere på Robin Hood garden och tittade på människor. Garden är det absolut ultimata stället att sitta och titta på människor om du inte vill synas allt för mycket själv.
    Efter garden drog vi till miami, surplade i oss några vodkabull, och sedan vidare till Bellman. Väl på Bellman satt vi i baren som vanligt och kollade på människor osv. Hastigt och lustigt skriker Annika att hon tappat sin turklur. "FAA-AN" slinker ur henne ganska många gånger. Så hon pallrar sig tillbaka till Miami och frågar om dom "har fått in någon skrikrosa liten telefon" ´. (tro mig, den är inte så svår att känna igen). Hör och häpna så hade dom fått in den. Bara det att någon hade varit så ambitiös och tagit av skalet, plockat bort knappsatsen och satt tillbaka skalet igen. När hon kom tillbaka och berättade för mig så stod jag bokstavligen och asgarvade. Vem gör så?!?! Var ju rätt så fyndigt i alla fall. 


  • Någon av de sista dagarna som jag och Emmie hade tillsammans nere i Alanya körde vi en "fuck-it-all-in-kväll". Lullade runt lite överallt och hamnade till sist på Summer Garden med några bekanta till henne.,Tro mig, dom har aldrig kört så bra musik som de gjorde den kvällen. Allt gick som smort och jag hade en av de bättre kvällarna. När vi satte oss i bilen på väg hem så börjar en av killarna kladda på Emmie. Då hon inte ville och han inte kunde ta ett nej så ville hon kliva ur bilen. Sagt och gjort. Väl ute så försökte han igen med att kyssa henne och hålla på, så hon puttade bort honom lite markerande (inte hårt dock). Då flippar han ur och puttar henne till marken och kallar henne både det ena och det andra. Så det slutade med att jag hamnade i tokslagsmål med knytnävar och så vidare, han var inte blyg med att slå mot ansiktet i alla fall. Sen när det lugnade ner sig så "bad han om ursäkt" och sa att de kunde köra oss hem i alla fall. Svarade med att spotta på honom och kalla honom för avskum och att han kunde fara åt helvete.


  • En av de stunder som jag alltid kommer att minnas var när jag och My åkte upp till Terassen och grillade med två killkompisar. Så jävla mysigt. Detta var en dag i Mars, vårsolen stod stark och humöret var på topp. Vi köpte med oss kött, grillspett, sallad och annat smått och gott. Det som faktiskt var skönast var att ingen av oss hade med oss alkohol eller dylikt, Vi åkte upp dit, grillade, lyssnade på musik och snackade skit, inga konstigheter (vilket kan vara rätt ovanligt). Just därför var det sjukt skönt.


  • På tal om Terassen så är det ett av mina favoritställen. Utsikten är helt fantastisk, luften är inte lika tung. Har många gånger suttit där med en god vän, blickat ut över det komplexa paradiset som Alanya är. De som varit där under en längre tid förstår exakt vad jag menar. 

  • Favoritställe nummer två är helt klart Ulaş. Finns inget ställe i hela världen som jag känner mig såpass lugn och fridfull som jag gör där. Helt turistfritt, utsikten och det blåa havet är helt fantastiskt. 
 
 
 
Vet att det här inlägget blir bildlöst, men ska ordna det senare. Sitter på Tåget mot Malmö för att umgås med Emmie i några dagar och internetet vill inte vara med mig. 
 

Gubbsjukan

Åh vad kul att få lite respons på mina ups and downs i Alanya! Man blir faktiskt lite bloggpepp på det. Så tack så mycket :) 
 
Vaknade för någon timme sedan, jobbade igår. Årets mest busy dag, vi hade sisådär 390 julbord (inte en överdrift alltså) på tre olika sittningar. Det gick över förväntan faktiskt, förutom att jag bokstavligen fick alla gubbsjuka snuskon efter mig haha. De erbjöd att köpa "två till snapsar om du drar förklädet lite mer så att Carlsberg-loggan sitter lite högre upp". Och fick även plocka upp en plånbok ur en gubbes bakficka, trodde han skojade först. 

Efter jobbet drog vi och drack lite och snackade skit på Brasserian i Haninge. Mitt första besök där, det var en riktigt salig blandning av människor. Bra priser men inte min typ av hak haha.
Dagen kommer bestå av att göra absolut ingenting, så. seg. i. kroppen.

Ups and down highlights från Alanya

Har skrivkli i fingrar och huvud men vet inte riktigt hur jag ska få ur det. Har SÅ många olika känslor i kroppen på en och samma gång. Så jag tänkte att vi kör lite highlight-moments (både ups & downs) från min Alanyavistelse! 
 
  • Det första jag måste nämna är ju såklart den första frukosten, ute vid poolen med Kanki. Alltså som jag saknar våra frukostar. Simit, kokt ägg, Iste, 3 in 1 eller cay. Bästa starten på dagen man kan få tror jag;
  • Händelse nummer två (detta kommer skrivas i den kronologiska ordningen som jag kan minnas). Är när Kerstin, jag och Kanki hade varit ute på bravader till klockan sisådär halv fem på morgonen. Vi satt utanför Black Horse med två killkompisar. Medans dessa två var borta så satt vi och pratade om; Oompalomper, kondomer, såvida oompalomperna har hattar och "SKA VI FUCK ELLER". Insåg ganska snabbt nu att det är väldigt interna skämt med kodnamn osv. Vi diskuterade alltså såvida någon av oss skulle ligga med ompalompa eller ej, med en kondom med jordgubbssmak. Finns en video på allt detta som är alldeles för smaskig för att läggas upp utan att censurera vissa namn osv, dessvärre! 


  • En av de gånger jag och Kerstin var på Bellman under vintertid så spanade jag in en snubbe, blyg och ej införstådd med "the seductive eyecatching" så stod jag där och småspanade på honom lite. Slutade med en kyss på fyllan och villan, och ett nummer i telefonen vid namn "Snyggve deluxe" 


  • Jag och Kanki började första april på en restaurang (som jag ej ens tänker nämna vid namn). Vi skulle helt enkelt ragga kunder på stranden för att sedan få procent på de intäkter som kom från gästerna. Sagt och gjort så drog vi oss ner och skulle strandragga. Tji fick vi då vi insåg att det var alldeles för kallt i vattnet för att bada. Och att de inte ens hade börjat med solstolarna. VART ÄR VÅRA KUNDER tänkte vi desperat. Slutade med att vi solade mest, drack iste och låtsasjobbade typ. Vandrade fram och tillbaka på kleopatrastranden. Det resulterade även i att han gav oss sämre och sämre mat (läs; kranvatten och en tunn, vattnig tomatsoppa till middag). 

    Efter ca tio dagar slutade vi på restaurangen och började i en skinnbutik.

    Som sagt var: vart fan är våra kunder?!
     


  • I skinnbutiken vart det betydligt bättre. Vi fick en egen lya, den inkomst vi skulle ha. Allt verkar tip top, vi åker runt på kvällarna på olika hotell och ger information om lotterier, tar bokningar från vinnare och har faktiskt allmänt kul. Trivdes bra på skinnbutiken. Ganska sena starttider. Mitt-på-dagen-powernap (vilket resulterade i mer festande. yay me!). 

    Det fantastiska loftet <3. Första lyan och det enda stället jag verkligen kände mig hemma i faktiskt
     


  • Efter ca en månad i butiken insåg Kanki att hon ville packa väskan och åka hem. Jag var ganska tom över att hon skulle åka hem, men jag kände mig verkligen inte klar med Alanya. Jag hade liksom ångrat hela mitt liv och hela sommaren om jag åkte hem. Så sagt och gjort så stannade jag kvar, "AAAALL BYY MYSEEEELF" sjöng jag i huvudet och hoppades på att hitta någon att hänga med. Natten mellan den 9e och 10e Maj vinkade jag av min Kanki och fortsatte resan själv. Skrämmande och exalterande på samma gång faktiskt.


  • En kväll ur det blå kom jag och tänka på Emmie, hon den där bruden som verkade fett skön. Från början så har jag känt att "det där är en person jag skulle kunna hänga med, hon är inte lika naiv som de andra brudarna". Sagt och gjort så hörde jag av mig och frågade om hon ville dricka bärs med mig. Vilket vi gjorde, det resulterade med att jag fick en ny roommate (Förutom de andra som nu fyttat in i min lya från jobbet, chauffören och ena modellen. yay me, again(sarkastiskt sagt denna gång)). 
    Helt plötsligt hade jag en ny garderob att välja mellan! YAY me deluxe. 50 kg kläder gömde sig (läs; var överallt) i mitt rum. Vi gjorde allt tillsammans och hade delad ekonomi typ. Hade jag inga cigg, ja men då tar jag av henne. Samma med mat och dryck. Eller mestadels ruffles. Och vice versa såklart.


  • Någonstans här börjar jag bli pank och desperat efter pengar. Då det ställe jag jobbade på inte betalade ut sin lön som dom till en början gjorde. Så det jag gjorde var att skriva till min manager att jag vägrade jobba förrän de hade betalat ut min lön (600€, vilket är rätt mycket pengar). 
    De kontrade lite snyggt med att meddela mig på facebook tre dagar senare att "vi har sagt upp lägenheten, du måste flytta ut IDAG". Jahaja, tänkte jag. Vad i hela helvete gör jag nu? Som tur var så kunde Emmie fixa en temporär lösning. Sagt och gjort så packade vi våra väskor, lämnade hela lägenheten ostädad och upponer vänd. 
    Dagen därpå drog vi till stranden.

  • Stranden den dagen blev en dag jag förall framtid kommer minnas. Jag och Emmie knatar ner på morgonkvisten, trots tumultet och den skeva situationen som vi båda satt i så var en sak klar; Efes-time! Sagt och gjort så drog vi i oss några bärs och gick sen ner till våra vänner som var på stranden. Där kände vi oss inte riktigt klara med alkoholen, så vår vän håvar upp en 100cl smirnoff vodka och säger "let's get sprite and lemon". Efter det så vart vi nog allihopa lite smålulliga. Så vi drar oss vidare till Miami beach club vid 16 tiden. Väl i den fantastiska poolbaren så slänger Emmie lite snyggt ur sig "Ali, do you have a job for us? We are homeless, broke and without a job". Jag tänker ju inte mer på det eftersom att det inte var jag som ställde frågan.
    När jag sedan ska kliva upp ur poolen så kommer Ali fram och säger att jag ska komma in i baren. Funderade på varför, där står jag. En halvpackad svennebanan och yrar. Det som Ali säger är att bossen ska komma och helt plötsligt så vräker han ur sig "This is my new bar mate, she's going to work with us". Varpå jag bara står där och glor på honom, säger att "eh, you know. I have never worked in a bar before". Han hävdar att "det ordnar vi, jag lär dig". Det vart ett make or break. Go hard or go home moment. Så jag körde bara! 
 
 
 
 
Detta är bara ett gäng handplockade minnen jag kan komma på. Önskas det fler inlägg av detta slag?
 
 
 

Friday night

Hey hey! 

Hoppas helgen varit bra. Det har nämligen min. Fredagen gick åt till att dansa loss på slakthuset med Soso. Monday bar, Tillsammans och Technostate slog nämligen ihop sig och körde ett event tillsammans. Helt galet bra kväll, somnade inte förrän klockan sex på morgonen och jobbet startade klockan 11 igår men det var det så värt! Helt okej första riktiga utgång sedan Alanya. Träffat ett gäng med härliga människor och dansat tills fötterna gjort ont. 
 
Däremot så vart inte lördagens jobb så givande haha, dels så var jag ju trött men det vart övertid på två timmar, så det vart helt plötsligt ett 12 timmarspass. Helt sjukt. Tvärdeckade i sängen direkt när jag kom hem igår. 
 
 
Vad tycker ni om min nya tröja förresten, i love it! 
 

Shoes

Dessa skönheter är på väg hem till mig. Sooo exciteeed. Kommer bli sisådär 150 meter lång men; hur fina?! 
 

.

Nånting som känns väldigt jobbigt sedan jag kom tillbaka är att det inte riktigt känns som att de jag hade närmast nästan försvunnit bort helt. Förstår att man växer som person, på olika håll. Man borde ändå kunna stötta varandra fast man befinner sig på olika plan. Sedan jag kom hem känner jag mig inte lika välkommen som jag kanske trott att jag skulle. I alla fall inte av dom jag trott stod mig allra närmst, som jag alltid vänt mig till. Det tär på mig att jag inte kan ur det blå bara höra av mig som jag gjort förut, då det känns påtvingat och påklistrat. En ytlig fasad. 
Har så mycket skit jag vill få ur, berätta knäppa historier. Höra vad de ha gjort, deras historier som man kanske inte hunnit med till 100 %. Men det är svårt, när man inte känner en stympf av intresse från de som man just - trodde stod närmast en. 

Confusion

 
Det här med att hitta struktur och prioritera det man vill är så himla svårt. Jag vill så mycket just nu och det känns lite snurrigt. 
Har en form av vision att vilja trivas här i Sverige, hitta en egen lägenhet, fast jobb och kanske någon seriös relation? Är samtidigt rädd för vardagslunken. Har viljan att börja plugga, kanske på distans och åka ner igen. Jobba på kvällarna och sola, plugga och bada på dagarna. Men är så jädrans rädd för att komma tillbaka och känna likadant som nu. Extrajobb, bo hos mamma, osjälvständig helt enkelt.
Får lite olika opinions när jag diskuterar med mina vänner. En del säger "men go for it medans du kan, klart du ska vara där du trivs, du har hela livet framför dig att skaffa fast och stadga dig" Medans andra kanske menar på att jag skulle utvecklas av att skaffa stadigt här hemma nu för att hitta mig själv och bearbeta gammalt som jag har i mig. 
 
Det är fan inte en dans på rosor vill jag lova. Känner lite rädsla inför framtiden. En dag i taget antar jag, även om jag inte gillar det. 
 
 

kicken

 

feelings

Ledsen att jag ältar men har en hel del känslor inom mig som jag måste då utlopp för. Önskar så otroligt mycket att jag skulle trivas mer med tillvaron här hemma (vad är hemma egentligen?). 

Precis allting är grått, jag saknar att alltid vara upptagen med att göra någonting, rastlösheten i mig gnager. Kanske blir det bättre nu när jag börjar jobba igen men är superrädd för att inte kunna underhålla mina kunskaper jag fått under sommaren. 
Skulle helst av allt ha ett bartenderjobb men vet själv att jag inte är kvalificerad till att ha det då jag jobbat väldigt kort tid och inte har någon form av utbildning. Det jag har är passion och intresse för det, dock utan finansiella möjligheter att utbilda mig inom det. Känns som att jag är tillbaka på ruta ett, trodde aldrig att jag skulle få känslan av magkatarren igen. Hur fan gör man? 

Senaste dagarna

Såhär har senaste dagarna sett ut. Kanske inte i kronologisk ordning men i alla fall. 
Våldgästade Kerstin häromdagen och drog en sväng på stan med henne. Kom hem med lite underkläder, kjolen på bilden och två toppar. 
Har även våldgästat min käre syster och är hos henne just nu. 
Känns inte som att jag har nånting intressant eller vettigt att skriva, börjar jobba snart, blir nog bra så jag kan fokusera på det istället för att gå och älta... 

Back in business

Vet att jag har lagt upp fotot tidigare, men det käns verkligen i hjärtat nu. Fan alltså, aldrig haft sådan rå ångest som igår när jag satte mig på transfern till Gazipasa. Eller när jag sa hejdå till folket. eller när jag såg alanya i miniatyr från flyget mellan Gazipasa och Istanbul. Välkomskomitén beställde inte direkt mysigt väder, regn. grått. blås. 8 plus typ. grått, grått och åter igen grått.
 
Take me back.
 

Grov ångest.

Fyfan, sju. SJU dagar kvar, sen är resan slut. Känns som att jag är på väg ner för ett stup, som att gropen kommer bli sådär djup igen som den var förut. 
 
Har liksom skapat mig en självgående vardag här, med lägenhet, jobb och vänner. När jag kommer tillbaka till Sverige blir det exakt samma vardag som förut. Jobba extra, bo hos morsan, hänga på sunkiga ölhak. Får förvisso träffa mina efterlängtade vänner men det konmer ändå kännas som att jag är på fel plats. 
Slutade på jobbet idag, sa hejdå till min underbara poolbar, min chef och hela stället. Nog för att jag behöver ledigheten men jävlar vad det kommer krypa i kroppen om några dagar. Arbetsskadad AB. 
 
Känns helt sjukt att ha sådan grov ångest över att lämna en plats, men jag känner mig timid och hemma här nu. Vill liksom inte ändra på nånting. Hur gör man?! 

barman/woman ♡

16 dagar kvar tills jag rör mig mot kallare och mer gråa breddgrader. Ena sekunden ser jag fram emot det, andra inte alls. Känner lite allmän förvirring kring det hela. Vill men ändå inte. Känns som att verkligheten kommer slå mig i ansiktet. Har som sagt nämnt tidigare att den här staden är en liten bubbla. Man glömmer liksom bort omvärlden. Man är i isolation här.
 
Böt ju jobb i juli, från att jobba med läder och skinn varje dag till att jobba som barman (kvinna) och i bikini hela dagarna. Inte fy skam, jag har lärt mig otroligt mycket dom senaste månaderna. Inte bara om mig själv utan även nya kunskaper. T.ex hur sinnessjukt kul det är att stå i bar, ingenting påtvingat. Gästerna vill ju vara här till skillnad från  där jag jobbade förut, haha...

"Think you're in heaven but you're living in hell" 

-Bob Marley 

never ending story

 
Fy, resan mot Sverige närmar sig med stormsteg. Känner extremt blandade känslor, på ett sätt ska det bli skönt att komma till Sverige; min säng, normal sovrytm osv. Men samtidigt så är jag så himla rädd för mörkret, vardagslunken. Här är det mesta med en klackspark, man festar, sover 3-4 timmar. Går och jobbar och är lika glad för det. 
 
Känner dock att kroppen börjar säga ifrån, med enbart tre lediga dagar sedan april så är det kanske inte så konstigt. Det är med skräckblandad förtjusning jag åker till Sverige. Sen återstår det hur länge jag blir kvar där. Vart bär nästa äventyr av till?