.

Nånting som känns väldigt jobbigt sedan jag kom tillbaka är att det inte riktigt känns som att de jag hade närmast nästan försvunnit bort helt. Förstår att man växer som person, på olika håll. Man borde ändå kunna stötta varandra fast man befinner sig på olika plan. Sedan jag kom hem känner jag mig inte lika välkommen som jag kanske trott att jag skulle. I alla fall inte av dom jag trott stod mig allra närmst, som jag alltid vänt mig till. Det tär på mig att jag inte kan ur det blå bara höra av mig som jag gjort förut, då det känns påtvingat och påklistrat. En ytlig fasad. 
Har så mycket skit jag vill få ur, berätta knäppa historier. Höra vad de ha gjort, deras historier som man kanske inte hunnit med till 100 %. Men det är svårt, när man inte känner en stympf av intresse från de som man just - trodde stod närmast en. 

Confusion

 
Det här med att hitta struktur och prioritera det man vill är så himla svårt. Jag vill så mycket just nu och det känns lite snurrigt. 
Har en form av vision att vilja trivas här i Sverige, hitta en egen lägenhet, fast jobb och kanske någon seriös relation? Är samtidigt rädd för vardagslunken. Har viljan att börja plugga, kanske på distans och åka ner igen. Jobba på kvällarna och sola, plugga och bada på dagarna. Men är så jädrans rädd för att komma tillbaka och känna likadant som nu. Extrajobb, bo hos mamma, osjälvständig helt enkelt.
Får lite olika opinions när jag diskuterar med mina vänner. En del säger "men go for it medans du kan, klart du ska vara där du trivs, du har hela livet framför dig att skaffa fast och stadga dig" Medans andra kanske menar på att jag skulle utvecklas av att skaffa stadigt här hemma nu för att hitta mig själv och bearbeta gammalt som jag har i mig. 
 
Det är fan inte en dans på rosor vill jag lova. Känner lite rädsla inför framtiden. En dag i taget antar jag, även om jag inte gillar det. 
 
 

kicken

 

feelings

Ledsen att jag ältar men har en hel del känslor inom mig som jag måste då utlopp för. Önskar så otroligt mycket att jag skulle trivas mer med tillvaron här hemma (vad är hemma egentligen?). 

Precis allting är grått, jag saknar att alltid vara upptagen med att göra någonting, rastlösheten i mig gnager. Kanske blir det bättre nu när jag börjar jobba igen men är superrädd för att inte kunna underhålla mina kunskaper jag fått under sommaren. 
Skulle helst av allt ha ett bartenderjobb men vet själv att jag inte är kvalificerad till att ha det då jag jobbat väldigt kort tid och inte har någon form av utbildning. Det jag har är passion och intresse för det, dock utan finansiella möjligheter att utbilda mig inom det. Känns som att jag är tillbaka på ruta ett, trodde aldrig att jag skulle få känslan av magkatarren igen. Hur fan gör man? 

Senaste dagarna

Såhär har senaste dagarna sett ut. Kanske inte i kronologisk ordning men i alla fall. 
Våldgästade Kerstin häromdagen och drog en sväng på stan med henne. Kom hem med lite underkläder, kjolen på bilden och två toppar. 
Har även våldgästat min käre syster och är hos henne just nu. 
Känns inte som att jag har nånting intressant eller vettigt att skriva, börjar jobba snart, blir nog bra så jag kan fokusera på det istället för att gå och älta... 

Back in business

Vet att jag har lagt upp fotot tidigare, men det käns verkligen i hjärtat nu. Fan alltså, aldrig haft sådan rå ångest som igår när jag satte mig på transfern till Gazipasa. Eller när jag sa hejdå till folket. eller när jag såg alanya i miniatyr från flyget mellan Gazipasa och Istanbul. Välkomskomitén beställde inte direkt mysigt väder, regn. grått. blås. 8 plus typ. grått, grått och åter igen grått.
 
Take me back.
 

Grov ångest.

Fyfan, sju. SJU dagar kvar, sen är resan slut. Känns som att jag är på väg ner för ett stup, som att gropen kommer bli sådär djup igen som den var förut. 
 
Har liksom skapat mig en självgående vardag här, med lägenhet, jobb och vänner. När jag kommer tillbaka till Sverige blir det exakt samma vardag som förut. Jobba extra, bo hos morsan, hänga på sunkiga ölhak. Får förvisso träffa mina efterlängtade vänner men det konmer ändå kännas som att jag är på fel plats. 
Slutade på jobbet idag, sa hejdå till min underbara poolbar, min chef och hela stället. Nog för att jag behöver ledigheten men jävlar vad det kommer krypa i kroppen om några dagar. Arbetsskadad AB. 
 
Känns helt sjukt att ha sådan grov ångest över att lämna en plats, men jag känner mig timid och hemma här nu. Vill liksom inte ändra på nånting. Hur gör man?! 

barman/woman ♡

16 dagar kvar tills jag rör mig mot kallare och mer gråa breddgrader. Ena sekunden ser jag fram emot det, andra inte alls. Känner lite allmän förvirring kring det hela. Vill men ändå inte. Känns som att verkligheten kommer slå mig i ansiktet. Har som sagt nämnt tidigare att den här staden är en liten bubbla. Man glömmer liksom bort omvärlden. Man är i isolation här.
 
Böt ju jobb i juli, från att jobba med läder och skinn varje dag till att jobba som barman (kvinna) och i bikini hela dagarna. Inte fy skam, jag har lärt mig otroligt mycket dom senaste månaderna. Inte bara om mig själv utan även nya kunskaper. T.ex hur sinnessjukt kul det är att stå i bar, ingenting påtvingat. Gästerna vill ju vara här till skillnad från  där jag jobbade förut, haha...

"Think you're in heaven but you're living in hell" 

-Bob Marley 

never ending story

 
Fy, resan mot Sverige närmar sig med stormsteg. Känner extremt blandade känslor, på ett sätt ska det bli skönt att komma till Sverige; min säng, normal sovrytm osv. Men samtidigt så är jag så himla rädd för mörkret, vardagslunken. Här är det mesta med en klackspark, man festar, sover 3-4 timmar. Går och jobbar och är lika glad för det. 
 
Känner dock att kroppen börjar säga ifrån, med enbart tre lediga dagar sedan april så är det kanske inte så konstigt. Det är med skräckblandad förtjusning jag åker till Sverige. Sen återstår det hur länge jag blir kvar där. Vart bär nästa äventyr av till? 
 

long time no see

 
 
Vill bara uppdatera om att jag lever, nytt jobb, nytt boende och hela faderullan. Det sket sig med killen jag tyckte om. Vetefan vad som hände men det är skitsamma. Är otroligt förvånad över att det ens är någon som kikar in fortfarande?! Kul dock :) 
 
Har f.ö ingen lust för att uppdatera, har dessutom ingen tid för det. Jobbar i bar numera, lite mer skoj än innan ;) funderar faktiskt på bartenderkurs nästa sommar, så kan man jobba precis vart som helst i världen! 
Rör mig hemåt till Sverige i oktober skulle jag tippa på, när säsongen är slut typ. Ska försöka slänga ihop lite bilder till er tills dess ;) 
 
Take care! 

fml.

Ledsen över sämst uppdatering. Har hänt en del grejer senaste veckan. Jobba kvar/åka hem till Sverige/fortsätta chansa på honom/söka nytt jobb/var ska jag bo? Och så vidare. Mycket tankar i huvudet just nu. Får inte mina pengar som jag ska. Tycker om någon alldeles för mycket. Borde jsg chansa? Tror jag borde det. Men är sååå jävla rädd alltså. Fyy.



Weekend

God morgon! 
Hoppas allt är bra med er och att helgen varit bra. Jag har fått någon konstig infektion i kroppen, är svullen runt höger öra och känner mig allmänt klen. Sovit mer än nio timmar i natt men känner mig ändå helt lost. 
 
Nåväl, får be om ursäkt över den kassa uppdateringen, har inte haft någon motivation och då känns det onödigt att lägga upp halvhjärtade inlägg. 
 
Var på stranden igår, badade för första gången i havet sedan jag kom hit (katastrof, i know). Busade med mina systerbarn och hängde med några kompisar. 
I lördags hamnade jag på efterkaka på Arena med staffen från Robin Hood/ Miami, kom hem sju på morgonen och var lagom mosig i huvudet igår, men det gick ändå! 
 
Vad har ni gjort i helgen som varit? :)

relax

Relaxmode on. Bloggtorka igen. Stay tuned

Hur fin?!

Fördelen med att ha en inneboende - en helt ny garderob!!! 
Med tanke på att kvinnan har närmre 50 kilo kläder i sin lilla hockeytrunk så finns det nog mycket smått och gott där i ;) 

tjugofjärde juni

Hallu!
 
Hoppas det är bra med er. Här är der väl okej men fortfarande mycket i skallen. 
Igår efter jobbet mötte jag upp en svensk tjejkompis för några öl och skitsnack, slutade såklart med hammen. Vi hamnade uppe på latinos viphylla med några galna tyskar som inte var snåla med att bjuda om man säger så, haha. Den ena såg ut som boxer-Robert ni vet? 
 
Efter det drog vi en sväng till Miami och det var nästan tomt? Fattade ingenting. Så vi drog oss till Bellman istället, drack en vodkabull och sen var det dags att röra sig hemåt. Lyckad kväll med alkohol i lagom mängd, vart inte speciellt packad och var inte bakfull imorse. Som det ska vara alltså! 
 
Min kompis har haft problem med lägenhet så idag får jag yttligare en rumskompis, ska bli nice med någon som man kan snacka svenska med som har lite lika mentalitet som en annan. :) 
 
Körde en riktigt chill outfit igår, dey är i såna här kläder jag trivs bäst egentligen. Detta med mina fina AirMax!
 
Shorts - Topshop//Top - H&M//Väst - BikBok//Halsband - Julklapp

Om

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Namn: Carol
Ålder: 20 
Stad: Stockholm 
 
Denna blogg handlar om mitt liv, som snart kommer vara motsatt till det jag lever idag. Kastar mig ut i det oförutsägbara och tar mitt pick och pack och flyttar till Alanya under en längre period. Något som jag normalt inte skulle göra.
Följ gärna med på min resa!
RSS 2.0